Lämna mig inte....
varje sekund gör ont,
kan inte kämpa utan dig, lämna mig inte, jag klarar det inte själv.
Jag bryter ihop, går sönder i små bitar, faller isär.
När jag går tappar jag hela tiden en del av mig, men jag går själv tillbaks och
spottar å trampar på bitarna av mig, vill vara bra.
men är så fruktansvärt trött på att äcklas av mig själv.
Igår viste jag inte var jag var, vet inte varför.
jag kunde se mig själv gå från min kropp, lämna mig/den stående medans
den andra delen av mig gick iväg, och fick psykbryt, slog sparka å högg.
jag var så rädd. så jävla rädd. min lägenhet var inte min,
jag var tvungen att fråga julia om jag verkligen bor här, för jag hade ingen känsla till
att detta skulle vara mitt hem, tog mina lugnande, somnade och vaknade å mådde lite bättre.
Men nu, vad gör jag nu? Du får inte lämna mig, du FÅR INTE.
känner mig så jävla idiotisk.
Kommentarer
Trackback
